Bihälsa

Viktiga lärdomar från kursen Friska bin

Under senvintern 2020 bjöd Biodlarna, några av landets länsstyrelser samt Vuxenskolan in till halvdagskursen Friska bin. Två av föreningens medlemmar, Eva Carlsson och Kent Samuelsson gick kursen och sammanfattar här de viktigaste lärdomarna. Förläsare var Biodlarnas Björn Dahlbäck samt Karin Jarl, som administrerar bitillsynen på Västra Götalandsregionen.

BIHÄLSA

Björn Dahlbäck inledde med att säga att en förutsättning för framgångsrik biodling är att biodlaren sköter bina och bekämpar sjukdomar.

– Friska bisamhällen förutsätter bra och vindskyddad placering av bigården med bra dragmöjligheter (tänk pollen hela säsongen!) och tillgång till vatten, klok uppställning av samhällena (minska risken för felflygning), bra drottningar, lagom mycket plats i kupan samt, sist men inte minst, bra biodlare, sammanfattade Björn.

Om biodlaren avlar drottningar själv är det viktigt att bara odla från de bästa – städiver, humör, svärmtröghet, motståndskraft och samlariver är viktiga urvalsfaktorer – samt att byta drottning vid sjukdomar.

Bisamhället kan bli smittat på olika sätt. Svaga bisamhällen är extra känsliga för virusangrepp medan starka bisamhällen kan röva från andra samhällen och på så sätt dra in smitta i det egna samhället. Med goda förutsättningar kan ett bisamhälle hantera ett visst smittryck, och omvänt.

Björn listade några faktorer som ökar risken för sjukdom i bisamhällen:

  • Många individer som lever nära varandra. Står samhällena tätt, ökar risken för felflygning, röveri samt brist på mat vid dragfattiga perioder.
  • Många bin i samma ålder. Bina har olika arbetsuppgifter vid olika åldrar och alla uppgifterna är viktiga för samhällets överlevnad.
  • Fukt
  • Värme

I bigården finns fyra ”barriärer”– ram, låda, samhälle/kupa och bigård. Genom att utnyttja dessa kan man förhindra att sprida smitta.

– Det gäller alltså att tänka efter innan man till exempel flyttar en ram från ett samhälle till ett annat, uppmanade Björn. Flamma dessutom gärna kupkniven mellan varje samhälle som en rutinåtgärd.

Varroa

Varroakvalster är ett stort bekymmer för biodlaren. Men Björn påpekade att det är ett problem som går att hantera och att mycket arbete pågår för att vi ska kunna begränsa effekten av varroan.

– Det är inte kvalstren i sig som försvagar bisamhället, utan de virussjukdomar som varroan sprider, berättade Björn.

Varroakvalstret äter av binas fettkropp och fortplantar sig i yngelcellerna. Alla biodlare måste hålla koll på varroatrycket i samtliga samhällen och behandla vid högt varroatryck. Det är särskilt viktigt att bekämpa kvalstren i god tid inför invintringen.
Bekämpa varroa
Varroabehandling med ekologiska metoder

Amerikansk yngelröta (AY)

Amerikans yngelröta är en sporbildande bakterie (Paenibacillus larvae). I ett tidigt stadium kan bina städa ut smittade celler, om samhället har förutsättningar att göra det.

– Förutsättningarna för bina att göra detta städarbete ökar om kupan är fräsch med rent vax och att det finns gott om bin i olika åldrar som inte är angripna av varroa och virus. Dessutom är det viktigt att samhället har god tillgång på nektar och pollen av olika slag under hela säsongen, säger Björn.

När man undersöker sina samhällen ska man alltid hålla koll på tidiga tecken på AY. Vad ska man titta efter?

– Ser man enstaka kvarlämnade täckta celler med insjunkna mörka cellock ska man alltid bli misstänksam, säger Björn. Öppna i så fall cellocket och titta vad som finns i cellen. Hittar man en gråbrun kletig sörja i cellen eller känner en oangenäm, syrlig lukt är det läge att tillkalla bitillsynen. Avvakta inte!

Om bitillsynen inte ser några sjuka larver betraktas samhället som friskt. Biodlaren får information av bitillsynen hur samhället ska skötas. Men om bitillsynen ser tydliga tecken på AY måste samhället dödas och hela kupan eldas upp. AY är en sjukdom som är anmälningspliktig till jordbruksverket.

Fakta om sporbildande bakterier

Den sporbildande bakterien Paenibacillus larvae är mycket motståndskraftig. Bakterien kan finnas vilande i kupmaterial i princip hur länge som helst och börja utvecklas vid gynnsamma förhållanden. Bakterien sprids mellan bisamhällen av biodlaren (via yngelramar, vax, honung, bin, redskap och nedsmutsat material) och av bina, särskilt om foderförråd i sjuka samhällen rövas.

– För att ta död på eventuella bakterier och hålla spornivåerna på en låg nivå krävs regelbunden sanering av redskap och kupmaterial, säger Björn. Saneringen inkluderar mekanisk bearbetning, tvätt i hett vatten, flamning samt slutligen behandling med Virkon S. Dessutom är det viktigt regelbundet vaxbyte.

Nosemasjuka

Nosema orsakas av Nosema apis eller Nosema cerane och är en sporbildande svampinfektion som utvecklas i binas mellantarm. Infektionen leder till att bina försvagas till följd av att de inte kan tillgodogöra sig proteinet i pollen. Kraftiga angrepp av nosema leder till hög vinterdödlighet. Nosema sprids mellan samhällen av bin (felflygning och röveri), vid sammanslagning av samhällen samt via foder, vatten, vax och bikross.

– Nosema kan förväxlas med utsot och bin kan få utsot av nosema. Men utsot behöver inte betyda nosema, förtydligar Björn. Läs mer om nosema på biodlarnas hemsida.

 

Medlemmarna i Södra Inlands kan få hjälp att kolla om det finns nosemasporer i bigården. Håll koll i kalendariet! Prov görs genom en mikroskopisk undersökning av binas bakkroppar.

BISKÖTSEL

Björn Dahlbäcks föreläsning innehöll också ett avsnitt om biskötsel. Allt kan inte återges här men Björn framhöll särskilt att framgångsrik biodling innebär att biodlaren måste ”styra och ställa” en del i bigården. Viktiga frågeställningar är:

Vad tänker mina bin göra nästa vecka?
Vad vill jag att mina bin skall göra nästa vecka?
Hur kan jag hjälpa dom med det jag vill?
Hur kan jag hindra dom från sådant jag inte vill, till exempel förhindra att de svärmar?

Björn uppehöll sig särskilt kring två viktiga moment i biodlingen: invintring och vaxhantering.

Invintring

En framgångsrik invintring förutsätter starka samhällen med gott om vinterbin. Biodlarens uppgift är att på olika sätt hålla koll på och stimulera äggläggning såväl under sommaren som efter honungsskörden, för att säkerställa att det under sensommaren föds tillräcklig mängd vinterbin.

Vinterförlusterna kostar!

I Sverige finns ungefär 175 000 bisamhällen. Den genomsnittliga vinterdödligheten 2019 var 14%. (I Södra Inlands Bf var vinterdödligheten 10 % år 2019). I pengar betyder denna vinterdödlighet en sammanlagd förlust i Sverige på över 60 miljoner kronor (med ett pris per samhälle på 2 500 kr). Till detta kommer allt det arbete som biodlaren investerar i sin biodling och den besvikelse det innebär att förlora ett bisamhälle.

Några kända faktorer som påverkar vinterdödligheten utöver sjukdomar är att bina har för lite foder och att biodlaren skördar för mycket sommarhonung, något som hänger samman med att äggläggningen går ner vid dåligt drag. Värt att notera är att biodlare med färre samhällen mister jämförelsevis en större andel än genomsnittet.

Det viktiga vaxbytet – olika sätt att förnya vaxet

Björn var noga med att understryka vikten av att ha rutiner för att hålla vaxet i kupan fräscht. Utöver att regelbundet byta ut de mörkaste ramarna från yngelrummet kan man passa på att byta vaxet i en hel låda mot nytt vax och att byta allt vax i hela samhället genom att invintra på mellanväggar.

– Vid sjukdom ska man byta allt vax, men det är jätteviktigt att låta bina krypa in själva. Skakar man ner bina kan sjukdom och smitta komma med, berättar Björn.

Avslutningsvis rekommenderade Björn Dahlbäck alla biodlare att hålla sig uppdaterade om bihälsa till exempel via jordbruksverkets hemsida, via Biodlarna.se samt i kurslitteratur och speciallitteratur.

– Mycket är vunnet om biodlaren alltid har bihälsa som utgångspunkt i sin biodling, säger Björn Dahlbäck.

BITILLSYNEN

Karin Jarl är den person på Länsstyrelsen Västra Götaland som ansvarar för tillsynspersonerna i Västra Götalands län och i Halland län.
På länsstyrelsens hemsida anmäler biodlaren uppställningsplats för sina bikupor och här finns också förteckning över tillsynspersonerna, smittförklarade områden samt skydds- och övervakningsområden.

Det här med att anmäla uppställningsplats är något som ska göras inom en vecka av alla som börjar ny biodling, byter uppställningsplats eller övertar en bigård.

– Tyvärr gör inte alla biodlare detta, vilket betyder att vid ett utbrott av smitta kan bitillsynen inte kolla upp hälsotillståndet hos alla bisamhällen i området, berättar Karin Jarl.

Vid misstanke om smitta i ett bisamhälle ska detta omgående rapporteras till bitillsynen. Det gäller även om man är osäker. Bitillsynen är kostnadsfri för biodlaren.

– Bitillsynen kan ge råd per telefon och man kan också skicka in bilder, säger Karin.

Konstateras smitta i en bigård kommer bitillsynen att starta smittspårning. Frågor om biodlaren köpt eller sålt bin eller material till andra biodlare är viktiga pusselbitar i detta arbete för att få fram eventuella så kallade kontaktbigårdar. Berörda biodlare kommer att bli kontaktade av bitillsynen.

– Bitillsynen bedriver också uppsökande verksamhet i sitt område. Under en femårsperiod ska bitillsynen träffa alla biodlare inom sitt område minst en gång, berättar Karin.

Karin avslutar med att påminna om hur viktigt det är att alltid stänga tomma bikupor och att förvara bimaterial som inte används så att bin inte kommer åt materialet.

I Bibiladet 2020 finns en artikel om bitillsynen på uppdrag i Södra Inlands samt en intervju med Karin Jarl.

Tillsynspersoner i Kungälvs kommun är:
Thomas Pettersson, tel 072-222 04 00 (hela Kungälvs kommun utom Kareby och Romelanda)
Jan Olausson, tel 070-437 44 420 (Kareby och Romelanda).